På plats i Barcelona

IMG_9063

Nu befinner sig jag, mamma och pappa i Barcelona. Flyget gick tidigt imorse från Östersund och hela resan har gått smidigt. Förutom att det är ett rent helvete för mig att resa bara. Men jag var förberedd med kuddar, nackkrage, nackkudde och filtar så det gick väl ändå så bra som det kan gå just nu. Det är ganska rogivande att se allas miner när jag börjar packa upp all min rekvisita ur pappas handbagage. Det tar liksom aldrig slut och de andra passagerarna undrar väl säkert om jag ska flytta in i flygplanet, resan är ju liksom bara 3,5 h och inte till andra sidan jorden. Men i alla fall, nu är det skönt att vara framme på hotellrummet. Den första veckan bor vi på hotell ca 50 meters promenad till sjukhuset så det är perfekt. Sjukhusområdet ligger ca 5 km ovanför Barcelona city.

IMG_9083IMG_9081 2

IMG_9069IMG_9066Teknon Hospital Barcelona

Jag kan ju inte gå så mycket. Eller jag kan knappt gå över huvud taget ärligt talat. Men oftast försöker jag bita ihop ett tag och idag var en hel sån dag. Jag har ju liksom inget val. Här för att vi skulle kunna kika runt och reka lite omkring sjukhusområdet inför imorgon. Det var sig likt sen förra veckan men det är ju söndag idag så det var väldigt lugnt, tror inte vi såg en enda människa. Väldigt fridfullt område och sjukhuset ser ju nästan ut som ett tempel.

IMG_8282

Mamma och pappa påminner mig lite då och då när jag rör på huvudet att ”tänk att du inte kommer kunna röra dig sådär sen!” och vill att jag ska försöka träna på att ha det stilla. Men jag känner mest att nu jävlar ska jag röra på huvudet som aldrig förr. Jag tänker passa på. Och jag tänker passa på att vara utan nackkrage. Efter operationen på onsdagkväll ska det ju trots allt vara orörligt för resten av mitt liv, i förhoppningsvis typ 80 år till. Tänk att jag liksom aldrig någonsin kommer att kunna röra på mitt huvud igen. Det är en absurd känsla men jag är helt övertygad om att jag kommer att lära mig leva med det. Om andra kan överleva sittandes i rullstol utan ben, laga mat utan armar eller till och med delta i Paralympics så nog kan jag lära mig att leva utan att röra på huvudet. Så farligt är det ärligt talat inte.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s