Statusuppdatering

Dikterat statusuppdatering av mig, skrivit av mamma.

Sista duschen på hotellet kvällen innan.  

Timmen innan operationen.

Här vet man inte riktigt hur man ska posera. Minuten innan jag blev nedsövd i operationsrummet, ska man le då? Smila? Eller bara gråta? Jag valde något mellanting, en lite komisk situation ändå. Jag var då inte ensam här och då. Det kanske var i runda slängar 25 personer till i teamet. 

Operationen pågick i nästan 8 timmar. Inget gick fel men nacken var värre och mer instabil än befarat. De fick utesluta en skruv som inte tog gäng i det svaga materialet men i helhet ska inte det påverka resultatet.

Full rulle på ICU/ intensivvårdsavdelningen på alla utom mig. Vaknade upp på intensiven efter ett dygn och mitt första ord blev ”tjatgubbe” till pappa. Förstår ni hur tjatig han är då… Men det är bara kärlek.

Nu är de fem värsta dagarna förbi så nu ska de börja vända åt det bättre hållet. Jag har extrema  smärtor i nacke och revben men det är inget jag inte överlever.