En tisdag på sjukhuset

Dikterat statusuppdatering av mig, skrivit av mamma.

I natt var en otroligt jobbig natt med lite sömn och mycket smärta. Men jag försöker vara uppe så mycket som möjligt ändå om dagarna. Här försöker jag mig på ett avsnitt Narcos. Annars lyssnar jag lite på ljudböcker men det är fortfarande jobbigt med ljud och ljus. Jag är fortfarande vädigt svag men börjar bli lite gladare.

Varje morgon börjar jag med att jag får hjälp att duscha, det måste nog vara dagens höjdpunkt. Jag har en vit plastig campingstol i duschen men får produkter från Hermés. Väldiga kontraster här på sjukhuset.

Idag målade mamma mina tånaglar. Det kändes lyxigt.

Varje dag kommer dem och plåstrar om såret i nacken och där dem plockat ut två revben. De läker fint. Jag har ju nu mer två revben inopererade på högkant i nacken. Idag när kirurgerna hälsade på mig på sin dagliga rond klämde pappa ur sig och undrade hur de kommit på ideén att operera in revben i nacken och huruvida de bestämde det över en cervesa. De skrattade gott men förklarade att våra egna kroppar alltid är det bästa supermarket att handla på för att laga de trasiga delarna.

Trots att jag mest ligger still i sängen 22 timmar om dygnet dyker det upp överraskningar på kroppen.

Idag knackade det på dörren med blombud från Sverige. Obeskrivligt fint, det kändes att det saknades en färgklick på rummet. Jag måste bara säga det också att jag får alla era fina ord upplästa för mig varje dag och då sitter vi alla tre och snyftar ikapp. Det betyder så så mycket. Jag har bara inte orken just nu att personligt svara på allt men om några dagar förhoppningsvis.