Varför var jag tvungen att opereras i Barcelona?

Den mest frekventa frågan man får stå till svars för när man tar studenten är ”Vad ska du göra nu då i framtiden? Vad händer i sommar och höst? Jobb? Plugga vidare?” Nästan som om man ska få lite dåligt samvete. Det är en rimlig fråga som jag har full förståelse för. Den rullar som på löpande band ur folks munnar, likaså är det någonting även jag slänger ur mig ibland. De allra flesta har ett svar på denna fråga, de vet att de ska jobba där i sommar och i höst väntar ett annat jobb, högskola eller resa. Och även om man inte har en aning om vad man vill göra så har man i hänsyn till andra rådande omständigheter, en kropp som är frisk nog att ta sig an det man känner sig mogen för. En kropp som låter en göra vad man vill.

Det var annorlunda för min del. Inte kunde jag bestämma vad jag skulle göra i framtiden. Inte visste jag vad min kropp tillät mig att göra men om det skulle fortsätta i samma spår som tidigare så i synnerhet ingenting annat än att ligga i sängen. Jag hade sökt högskoleutbildning som jag även blev antagen till men jag har alltid vetat att det inte är en chans på världskartan att jag skulle kunna börja plugga redan två månader efter att jag tagit studenten. Studenten klarade jag knappt med nöd och näppe. Det var länge tal om att jag skulle få läsa klart sista terminerna på gymnasiet senare.

Det är aldrig någon annan än min egen familj och mina allra närmsta anhöriga som vetat om hur sjuk jag faktiskt varit. Jag har aldrig skyltat med det. Jag har aldrig velat vara den där personen som bara har ont och som tycker synd om sig själv. De flesta andra har vetat om att jag har ont i nacken, men inte i vilken utsträckning och på vilket sätt det påverkat min kognitiva förmåga och andra delar i min kropp.

Det paradoxala är dock att jag knappt själv har förstått hur dålig jag har varit och hur allvarligt mitt läge har varit. Jag har i hela mitt liv bara blivit itutad att det är ingen fara med dig Rebecka, det där kommer att gå över. Vi vet inte om det kommer att ta ett halvår eller fem år. Men nog ska det där bli bra. Och i synnerhet är det absolut ingenting man opererar, det är helt omöjligt så den idén är bara att glömma. Det har jag fått berättat för mig i flera år nu. Så den enda utvägen var att trycka i mig starka mediciner. För det är så man gör med patienter med nackbesvär i Sverige, man trycker i de starka smärtstillande mediciner och bestämt låter de falla ensamma mellan stolarna.

Mediciner i samband med att jag gömde undan vartenda uns till känsla jag hade fick bli min överlevnad för att klara av sista tiden i gymnasiet. Jag levde som på konstgjord andning. Det gällde bara till att försöka surfa ovanpå träsket så länge som möjligt innan våtmarken skulle dränka mig helt. Att kämpa i kvicksand och dy, det är jag van vid men jag har aldrig låtit mig helt falla dit. Det skulle jag inte låta hända den här gången heller.

Jag hade bestämt mig för att jag visst kan bli frisk. Ett problem går alltid att lösa, ibland gäller det bara att gräva ännu djupare för att hitta lösningen. Sommaren 2017 skulle bli året jag skulle ta tag i min nacke på riktigt. Inte en dag till ville jag leva i en smärta som äter på mig inifrån. Min enda plan var att bli frisk. Jag kunde inte acceptera att jag skulle vara dömd till att leva resten av mitt liv i en smärta som för varje dag slog ut fler och fler funktioner i min kropp. En gång för alla bestämde jag mig för att hitta rätt hjälp. Vart än den finns så är det den enda utvägen för att jag någonsin ska ha chansen att få leva ett någorlunda normalt liv. Att man inte kan läka av sig själv är något en sjuk kropp känner på sig.

Så jag tog kontakt med svenska Nackskadeförbundet (länk) . Jag var tvungen att prata med någon utanför den svenska sjukvården, landstinget, försäkringsbolag och försäkringskassa för att någon skulle förstå mig och på riktigt tro på mig. På så vis blev jag hänvisad till Medserena i London för att göra en Upright MRI Scan, på grund av den enkla anledningen att det i Sverige inte är möjligt att få en röntgen av den övre halsryggen (återkommer till detta ämne senare). Så patienter med nackbesvär måste själva bekosta en Upright MRI utomlands för att kunna avbilda hela nacken i sittande position i belastning av huvudet. Det finns inget annat sätt.

Det var just där och då i samtal med Nackskadeförbundet jag insåg att jag måste ta mig utomlands för att få den hjälp jag behöver. Jag hade ju redan försökt med allt i Sverige och ingen kunde hjälpa mig. Så jag tog genast kontakt med Dr.Smith på Medserena och fick två veckor senare i Juli 2017 en röntgentid.

Väl i London blev jag för första gången bemött på ett sätt som förändrade hela min bild av mitt eget skadeläge. Det är ju faktiskt på riktigt, och det är på riktigt allvarligt dåligt. Läkaren kunde via röntgenbilderna se mycket som var fel i min nacke och det var inget man någonsin tidigare sett i Sverige.

Problemet var bara det att endast ett fåtal kirurger i hela världen opererar den typ av skada jag har. Operationen anses vara alldeles för dyr och alldeles för riskfylld för att fler ska våga göra den. Men jag blev hänvisad till en kirurg i New York, en i Florida och två i Barcelona. Och eftersom att kostnaden för operationen i USA skulle landa på ca 1.5 miljoner kronor så kändes Barcelona som det billigaste och mest lämpliga alternativet. Dessutom var de två kirurger där som opererade tillsammans och det var inom EU.

Så på den vägen var det, jag tog genast mailkontakt med Dr.Gilete och Dr.Oliver i Barcelona och skickade över allt mitt material. Knappt en dag senare fick jag mitt första svar ”You can be sure that we can help you, there is a clear surgical indication reading Dr.Smith’s report. Looking forward to meeting you soon”. Känslan som uppstod där och då går inte ens att beskriva men att jag skulle kunna opereras för att bli frisk var ett faktum. I tio år av kamp, har ett mail från en läkare aldrig varit så uppfriskande.

Jag fick det förklarat för mig hur jag aldrig någonsin skulle kunna bli frisk av mig själv. Utan operationen fanns det bara en väg och den vägen ledde mot ett mörker. Ett mörker som skulle breda ut sig över hela mig och som med tiden skulle slå ut fler och fler av mina kroppsliga förmågor. Rent krasst hade jag inget val i fråga om operationen. Det var den enda utvägen och jag kände mig redo. Trots att konsekvensen av operationen skulle innebära 100% inskränkt rörelseomfång i hela nacken. Jag var bara tacksam att den utväg jag i så många år letat efter äntligen visade sig. Nu är det över två veckor sedan jag opererade mig i Barcelona. Operationen i sig är den största risken jag någonsin tagit, men jag är helt övertygad om att den höga utdelningen kommer att vara värt det. En utdelning som innebär att jag ska bli frisk.

Men att jag var tvungen att resa över ett hela Europa och bekosta operationen privat, bara för att jag inte kunde få hjälp i mitt eget hemland- det är inte under några omständigheter acceptabelt.

2 thoughts on “Varför var jag tvungen att opereras i Barcelona?

  1. Vilken tårögd berättelse, med din fantastiska envishet så kan du förflytta berg. Jag tycker att du gör det bra med att du delger din status, det är bra att få prata av sig. Det är bara bra för dej att uttrycka dig som du känner just nu, det brukar lätta upp din medvetenhet. För ibland brukar det ju vara lite tråkigt med sjukhus i allmänhet beroende hur dagarna är. Kära Rebecka vi följer dina berättelser med omsorg. Sköt om dej.
    Hälsningar Svante med familjen

    Gilla

    1. Tusen tusen tack Westmans. Jag blir otroligt rörd av alla era fina ord. Ja bloggen är ett bra sätt dels för att sprida ”budskapet” men också för mig att skriva av mig lite. Det betyder mycket att ni följer min resa! Ta hand om er. Rebecka.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s