Utvärdering- 6 veckor sedan operation

IMG_1035

Utvärderingen gäller för datumen 25-3/10-2017. Det här inlägget skulle ha publicerats i onsdags egentligen…

Känslor/Tankar: Jag är mest tacksam och upprymd över att jag än så länge inte fått några större bakslag trots att jag under omständigheterna faktiskt är relativt mycket uppe på benen om dagarna. Samtidigt har jag börjat landa i någon form av rutiner om dagarna vilket gör att jag ändå känner att jag gör någon form av nytta. Sådant gör mig ändå harmonisk nog för att kunna acceptera att jag emellanåt måste ta det lite piano.

Humör: Jag är mestadels väldigt glad om dagarna. Vissa stunder svävar tankarna såklart iväg åt det lite mer bedrövade och tankspridda hållet men det fångar jag oftast upp i god tid eftersom att jag ändå i grund och botten känner mig så sansad.

IMG_1030Igår försökte jag att ge mig på att hålla i lillvovvens koppel för en bild men det där kraftpaketet var alldeles för starkt för mig att dra emot. Så det dröjer nog ett bra tag tills nästa försök. 

Smärta: Under alla dessa veckor efter operationen har jag känt en typ av smärta som är oerhört svår att förklara i text, jag kan inte ens förklara den verbalt. Jag kan bara inte sätta fingret på vad det är som gör ont och vilken del det berör, det bara känns lite överallt i nacke, skuldror, bröstrygg och axlar- i alla dess former. Men det är säkert bara en typ av allmänsmärta som ger med sig med tiden. Jag hoppas på det i alla fall.

Svårigheter: Inga nya svårigheter har dykt upp. På sikt tror jag att den här rubriken åker i soptunnan eftersom att jag, om jag hårdrar det, inte upplever saker och ting som så himla svåra.Det är det gamla vanliga bara men det beror ju bara på att jag inte kan röra huvudet. Inget märkvärdigt.

IMG_1045

Förbättring: Nervsmärtorna har tack och lov lugnat ned sig den här veckan. Ibland känns det lite som en aggressiv knivattack men annars är det mest bara då jag lutar huvudet åt något. Vilket i sig är en dum kombination eftersom att jag sett till övriga nackens skull, gärna gör så. I annat fall känner jag generella förbättringar för jämnan. Jag kan vara igång mer och framför allt känns det som att jag börjar växa in i min nya halsryggsform. Det är inte lika obehagligt och obekvämt att hålla huvudet upprätt längre. Inte samma motstånd.

Sömn: I går kväll somnade jag typ två minuter efter att jag stängt av tvn. Första natten det inte tagit 100 år. Tjihoo ingen är lyckligare än jag! Jag är så himla nöjd över att jag nu för tiden kan sova utan starka sovmediciner och att jag till följd av det inte behöver fara runt och hallucinera om nätterna. Det är nog inte bara jag som är glad över det utan det gör nog övriga familjen rätt rofyllda också. Slippa ta hand om mig när jag i princip svävar runt på någon annan planet, vem vill göra det liksom. Nä usch, jag är så glad att slippa det nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s