Hur känns det att vara stelopererad i nacken?

Jag får många mail av människor som ska, eller eventuellt ska, steloperera nacken och den vanligaste frågan de ställer mig handlar om hur det faktiskt känns att ha en stelopererad nacke. Och jag förstår varför, man har ju ingen som helst aning om hur det är- inte förens man själv är fastskruvad. Många antar att det väl bara är stelt nu för stunden och att jag med tiden, åtminstone kommer att bli mer lite mer rörlig. Men så är det inte. Och det var nog just det som skrämde mig mest (förutom alla komplikationer jag riskerade det vill säga), att min nacke från och med den 20e september 2017 och för resten av mitt liv kommer att sitta helt fast. Jag kommer inte att kunna vrida det åt varken höger eller vänster och inte heller uppåt eller nedåt.

IMG_1554 2Såhär ser jag ut i alla lägen då jag försöker röra min nacke och huvud åt höger-vänster och uppåt-nedåt.

För mig var en steloperation aldrig ett svårt beslut att ta. Inte en sekund velade jag i frågan om det var värt det. När jag la mig på operationsbordet så var jag mer eller mindre beredd på allt i från att dö till att tappa talförmågan, men jag tvekade aldrig i frågan om det var värt risken. För jag kände då, det låter så hemskt när jag skriver det, att mitt liv inte var värt att fortsätta leva om det inte skedde en förändring. Jag såg det som att jag aldrig hade något val.

Men till hur det känns- att vara stelopererad gör inte ont över huvud taget. Det bara är så. Precis som att det tar stopp då vi alla försöker böja våra armar, knän eller fötter åt ”fel” håll eller mer än det går, så kan jag heller inte röra mitt huvud. Det tar bara tvärstopp åt alla håll och om jag försöker så ser det inte ens ut som att jag försöker. Det spelar ingen roll hur mycket jag tar i så är det bara helt omöjligt. Alla rörelser jag gör måste ske längre ner i ryggen. Men som sagt, det gör inte det minsta ont.

Skärmavbild 2017-11-14 kl. 13.01.22Bild som Dr.Gilete tog på ett av alla återbesök på sjukhuset. Här var det en oerhört jobbigt och frustrerande att leva i min nya nacke. 

Det är en mycket stor omställning att vänja sig vid. Det är inte naturligt för fem öre, och speciellt inte när jag i 19 år har varit överrörlig och så helt plötsligt, efter att ha varit nedsövd i 20 timmar så bara går det inte längre. Hade jag fötts så, så hade jag ju inte vetat bättre men det gör jag ju nu, och det är utom min makt att påverka. Det enda jag kan influera nu är att försöka växa in i att det är såhär det är och att det kommer att bli mitt nya naturliga jag i resten av mitt liv.

Däremot trodde jag att det skulle vara mer frustrerande än vad det faktiskt är. Missförstå mig rätt, det påverkar mig oerhört mycket ändå men jag är förvånad över att min kropp ändå har anpassat sig så fort och lärt sig att hantera det så skickligt. Den acklimatiserar sig bättre än vad jag någonsin kunnat tro. Men det betyder inte att de svårigheter jag oavbrutet stöter på i min vardag, på något sätt skulle bli enklare. Det är stundtals väldigt frustrerande, påfrestande, otäckt och krångligt. I princip allt jag gör påverkas och försvåras av det. Ni själva kan ju testa nu att inte rotera eller böj-sträcka huvudet i bara tio minuter så får ni se hur störigt det faktiskt är.

IMG_8282La ut den här bilden några dagar innan operationen, aldrig någonsin kommer jag att kunna röra huvudet såhär igen. 

Men när jag, som faktiskt upplevt både och, överväger för och nackdelarna med att ha en steloperererad nacke, så är det utan tvekan det bästa som hänt mig. Från att ha levt med kronisk smärta och ett huvud som sitter löst så sitter det nu på plats. Alla svårigheter som en stelopererad nacke medför är ingenting i det stora hela. Nu är saker och ting där de ska vara och det är det som kommer att göra mig helt frisk. Det är därför jag inte längre kommer att ha ont i nacken och det är därför den här steloperationen är det bästa som någonsin hänt mig. Det är det bästa beslutet jag någonsin tagit och det är utom all tvekan, 100 % värt det.

 

P.S, Viktigt är att komma ihåg att jag är stelopererad i hela nacken, C0-C7 och stelopererar man inte alla kotor så kan man fortfarande ha en viss rörelseförmåga kvar. De olika nivåerna representerar alltså olika mycket rörelseförmåga.

 

4 thoughts on “Hur känns det att vara stelopererad i nacken?

  1. Det är så inspirerande att läsa dina inlägg. Dom är personliga och ärliga. Känns så härligt att ha hittat din blogg. Vilken fantastisk förebild du är för många. Har du fått ändra/ tänka om vad gäller dina drömmar p.ga operationen? Jag tänker på yrkesval och liknande. När jag läser dina inlägg tänker jag på hur mycket vi alla har och hur mycket vi tar för givet. Som att kunna röra sig obehindrat. Kommer du att kunna köra bil?
    Önskar dig all lycka och välgång. Ser fram emot fler inlägg

    Liked by 1 person

    1. Tusen tack Anneli, gud vad jag uppskattar alla dina kommentarer, det ger mig mycket pepp.

      Jag har i hela mitt liv drömt om att få satsa på alpin skidåkning men såklart fick jag för ett bra tag sedan lägga ned de drömmarna. Nu är jag istället inne och hoppas på att kunna plugga på högskola ev. nästa år. Så på så vis tror jag inte att jag kommer att behöva tänka om vad gäller yrkesval (inom vissa ramar såklart) . Jag kommer att kunna köra bil om någon månad skulle jag tro. Jag kommer bara att få köpa till extra speglar osv.

      Ja visst är det så, sådana saker och möjligheter det är inte alltid en självklarhet…

      Tusen tack, ha en bra dag!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s