Mina tidigare erfarenheter som nackskadad i Sverige och vart ligger egentligen problemet?

När jag skrev inlägget jag publicerade i förrgår så slogs jag av alla gamla företeelser jag erfarit genom åren. Hur jag tidigare blivit bemött och behandlad i sjukvården. Vilka utlåtanden jag behövt svälja och hur jag likt en jojo blivit skickad emellan olika yrkesutövare i sjukvården bara för att man varken kunnat eller har velat hjälpa mig förstå och förklara vad som varit fel med min nacke.

IMG_1198

Jag har många gånger fått höra att det inte är något fel på mig och att det egentligen bara är psykiskt. Att jag bara ska acceptera det, för ”Rebecka, alla är lite deprimerade på hösten. Och speciellt när det är så mörkt ute!”. En annan gång, när jag precis fyllt 12 år, var jag på ett läkarbesök där jag hade på mig svarta jeans och ett par svarta kängor, var av jag indirekt fick höra att jag var ett deprimerat emo och svartrockare. Det var alltså därför jag hade ont i nacken, för att jag tydligen var en nedstämd svartrockare.

Och har man inte avfärdat mig så har man sagt att jag hittat på eller så har man påpekat några möjliga småfel i min nacke och i samma veva har man även påpekat att många andra människor faktiskt också har dessa sk. dysfunktionaliteter utan att ens veta om det. Men varför skulle jag då ha så fruktansvärt ont och så många symtom av ett fel som andra inte ens märker av att de har? Den ekvationen går inte ihop. Det är som om man hittat på en irrelevant förklaring till mina symtom, skickat hem mig och i samma veva hänvisat mig till någon annan ifall det skulle strula till sig igen. Bara för att bli av med mig och bara för att man inte velat svälja sin stolthet. Eller bara för att man faktiskt inte vetat bättre.

Jag vet heller inte hur många gånger jag fått berättat för mig att det bara handlar om att lära sig att leva med smärtan. Såhär i efterhand, när man vet precis vad som varit orsaken så hör man ju hur jävla dumt det låter att jag skulle ha kunnat lära mig att leva med smärtan. För hur i allsin dar ska man kunna lära sig att leva med ett huvud som sitter löst, en nacke som i princip är bruten och en hjärnstam som sitter i kläm? Genomgående hos alla jag träffat har också varit att de är helt övertygande om att det jag känner kommer att gå över, att jag kommer att bli frisk. Märkligt att man säger att jag kommer att bli frisk när jag i samma veva, många gånger fått reda på att jag inte har någon skada till att börja med.

IMG_2819

Samtidigt som jag tycker att allt detta är helt absurt och rent utav oacceptabelt, så har jag en viss förståelse för att b.la. läkare, sjukgymnaster och kiropraktorer inte har kunnat hjälpa mig. Och jag kan på ett sätt förstå orsaken till att man inte vet hur dessa skador fungerar. Att man inte vet exakt hur skeendet whiplash ter sig eller att Craniocervical, Atlantoaxial och Subaxial instability ens existerar. Det är ju inte allmänt kända diagnoser i Sverige, faktum är att diagnoserna faktiskt inte ens existerar i Socialstyrelsens kunskapsdatabas över diagnoser i Sverige. Då är det heller inte så konstigt att så otroligt många människor i onödan lider utan att få reda på vad som är den egentliga orsaken till deras symtom.

Så jag tänker inte skylla allt detta på den svenska sjukvården, faktum är att många av de jag träffat (främst sjukgymnaster), har varit ytterst trevliga och sympatiska, och faktiskt gjort allt de kunnat för att försöka hjälpa mig. Det har bara varit brist på den rätta kunskapen. Då är det inte så konstigt, men däremot det som är konstigt är att man inte vill lära sig. Det är där ett av felen ligger. Resten är många gånger en renodlad politikfråga.

IMG_8952

Men varför är det då en sådan brist på rätt kunskap och kompetens? Precis som jag upplever det, framgår det också i Whiplash-kommisionens slutrapport , att problemet för nackskadade i Sverige till viss del bottnar i oförmågan att kunna ställa rätt diagnos. Det står klart och tydligt att Sverige inte vill prioritera dessa frågor. Ytterst få läkare kan eller vill tyda röntgenbilder på skador i halsryggen och dessutom har vi ju som jag talat om förut, inte påkostat rätt sorts magnetröntgenkamera för att kunna vara säker på att se aktuella nackskador. Därutöver finns det heller ingen läkare i hela Sverige som lyckats stabilisera och operera halsryggen helt utan komplikationer. För i övrigt så framgår det också i Whiplash-kommissionens slutrapport att sådan vård alltjämt, bara utförs inom ramen för forskningsprojekt i Sverige.

För att nå kompetens och hjälp i och omkring nackskador måste man, precis som jag gjort, vända sig utomlands, till t.ex. Spanien, USA, Iran eller Australien. Svensk sjukvård vill inte ta till sig av den kunskap och kompetens som faktiskt finns, utan står istället och stampar på samma fläck. En pensionerad läkare bekräftar detta i SVT’s Uppdrag Granskning i oktober 2009, där denne vitsordar att det trots forskningsmiljoner inte händer någonting.

IMG_2863 2

Vidare blir all denna kompetensbrist ytterst farlig då det resulterar i att felaktiga diagnoser ställs och där av även fel behandling eller ingen behandling alls rekommenderas. I en skrivelse daterad 2006-09-25 har Socialstyrelsens rättsliga råd antytt att det finns stöd för att personer med symtom som uppstår i samband med nackskador mår bäst av att ”vara igång”. Här kan jag som erfaren drabbad påpeka att faktum är att det är helt tvärtom. Och precis som Carin Millfors beskriver det ”Det är ett allvarligt förhållningssätt eftersom man bagatelliserar whiplash/nackskadornas konsekvenser. Det visar enligt min uppfattning på okunskap om problemen.” Faktum är faktiskt att flera tusentals människor i Sverige aldrig får något svar eller behandling på sina skador, utan blir istället gravt invalidiserande för resten av sina liv i takt med att de inte erhåller något stöd i det svenska samhället.

IMG_2840 3

Mitt mål är inte att kasta skit eller skylla allt detta på någon. Saken är bara den att det är ett sådant omfattande problem idag och det måste till en förändring, i synnerhet eftersom att det handlar om människoliv. Men jag tror att det kan vara en start att åtminstone prata om det och uppmärksamma det för inte bara drabbade utan även allmänheten. Man ska bara inte privat behöva söka sig utomlands för att få hjälp, bara för att Sverige inte vill lära sig eller inte har fattat problemet.

 

 

 

 

Källor:

https://carinmillfors.wordpress.com/medicinska-fragor/

https://carinmillfors.files.wordpress.com/2017/02/whiplashkommissionen.pdf

https://carinmillfors.files.wordpress.com/2017/02/whiplash_slutrapport2005.pdf

 

 

 

One thought on “Mina tidigare erfarenheter som nackskadad i Sverige och vart ligger egentligen problemet?

  1. Rebecka ! Det är så lätt för mej att förstå besvikelsen över den svenska sjukvårdens syn på svåra bedömningar att kunna göra rätt diagnoser. det börjar på att vara ganska vanliga företeelser. Att ställa rätt diagnos som i ditt fall, då bör man vara väldigt intresserad och kunnig i området. Det som händer det är att läkarna vill visa sin stolthet på något som dom inte har kunskap om, och dom vill som regel inte söka specialister i sådant svårt fall, dom tror väl att det inte finns den kunskapen. Den läkare som gjorde en bedömning över dina smärtor, ägnade mera tid om utseende och klädsel och vete gudar allt, alltså en läkare som inte hade fokus på vad han skulle uträtta, jag tycker det är väldigt tråkigt med sådana ointresserade läkare.
    Det skulle ha varit rätt om du hade fått en remiss till ett specialsjukhus där all kompetens finns.
    Östersunds sjukhus det är ett sjukhus där det finns bara allmänläkare, alltså inga specialister på någonting, dom stöder sig på att skicka patienter kors och tvärs i landet, då gäller det bara att komma rätt. Min läkare som jag har haft på sjukhuset i ca 12 års tid , vi hade kontakter flera gånger i veckan, han kunde mera om mej än vad jag kunde. Han funkade så att alla 20 tals o.p jag har gjort det har skett på Sahlgrenska sjukhuset, han hade som motivering varför att vi har inte den kompetensen på Östersundssjukhus så därför är det här det bästa alternativet.
    På detta sjukhus där sker det forskning samt att dom söker specialister ifrån hela världen, jag själv hade en läkare ifrån England som utförde mina o.p bekymmer.
    Nu har du kommit en lång bit på väg sedan o.p med dina vardagliga smärtor och olust, jag lider väldigt över det, att du ska behöva finna i den rollen. Jag hade tur med att ha en skicklig läkare med rätt bedömningar. Jag tänker med tanken Rebecka, tänk om du hade den möjligheten i början av dina smärtor, att få komma till ett sådant specialist sjukhus med förmodligen rätta inställningen för att hjälpa dej, deras koordinations kontaktnät verkar över hela världen för att få rätt expertis över dina svåra smärtor. Fördelen har ju varit att du har fått rätt bedömningar av ekonomisk ersättning både före behandlingarna och efter o.p . Man kan säga att allt har varit mycket tryggare i din situation, att slippa jävlas med försäkringskassor och allt annat onödig tankeverksamhet i det ekonomiska. Jag har ju följt med dej med ett stort intresse både före o.p och rehab tiden och efter o.p och hittills dags med intresse. Det är som jag brukar säga hemma ibland, att livet är nog ganska komplicerat ibland. Men Rebecka du får tänka att du har en jättefin familj och vänner omkring dej, du kommer att fixa det om än det tar tid. Sköt om dej Rebecka
    Mvh // Svante W

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s