Efter ett kvartal i dubbelmoral

Nu på onsdag, den 20e december (på min tjugoårsdag!) så har det gått prick tre månader sedan jag låg på operationsbordet, nedsövd inför en livsavgörande förändring. Då har alltså ett fjärdedels år passerat. Det är konstigt det där med tiden, samtidigt som jag nästan förträngt att operationen ens har inträffat eller att det känns som om det skedde för typ tio år sedan, så kan jag ändå inte förstå att det redan är ett helt kvartal sedan. Samtidigt som det känns som om tiden bara springer ifrån mig, finner sig även en känsla om att jag står och stampar på samma ställe. Det är som om tiden spelar ett dubbelmoraliskt spratt med mig. Det är svårt att greppa och allt känns lite flummigt. Det är påtagligt hur jag nu för tiden måste koppla på ett helt nytt tankesätt. Livet och återhämtningen kräver att jag nu tänker i månader istället för tidigare, då dagar eller veckor var mer passande. Det går inte att förvänta sig en förändring över en natt och jag kan heller inte räkna med en förvandling veckovis.

Men ibland infinner sig en wow-känsla, ungefär som att jag uträttat en aktivitet som jag tidigare bara kunnat drömma om, men som då inträffat så naturligt att jag inte ens reflekterat kring det. Tillexempel igår, jag och Emma var ute på en promenad här i Åre. Fyra kilometer var av mestadels brant uppförs. Och när jag kom hem slog det mig att ”Vad skjutton hände precis?”, jag kan inte minnas senast jag gick en flera kilometer lång promenad i uppförsbacke och nu bara hände det helt naturligt. Typ som om jag är en vanlig människa som kan vara ute och promenera? Visserligen hade jag ondare på kvällen men det är sådant jag får räkna med. Men jag tror inte ni förstår vilken frihetskänsla det är, när man tidigare i åratal knappt kunnat snöra på sig skorna utan att det tar emot att ge sig ut. Att varje steg känts som att bära en fullpackad 60 liters ryggsäck och ett par fem storlekar förstora kängor fyllda med betong. Nu känns det förhållandevis enkelt att leva, och visst är det väl fint? Att livet kan vara så härligt bara man får vara tämligen frisk. Tänk vad långt jag kommit på så kort tid. Ett kvartal, var av hela tre kvartal återstår innan man kan kalla mig för helt frisk och återställd. Det ger lite perspektiv på saker och ting, tre more fjärdedelar to go. Det kommer att gå i ett svep.