Positivt tänkande eller en försvarsmekanism?

IMG_3986IMG_3992IMG_4010IMG_4017.jpgIMG_4038IMG_4060IMG_4026.jpg

Jag kan inte minnas vid att jag, trots att jag faktiskt bor i Jämtland, någonsin erfarit en sådan fin vinter som det faktiskt är i år. Eller i alla fall har varit nu i några veckor. Även om det från och med nu skulle tvärvända och resultera i regn och rusk vintern ut så skulle jag säkerligen ändå minnas vintern 17/18 som den bästa någonsin. Jag har nyligen lagt märke till att jag som person, faktiskt lärt mig att minnas och fokusera på det positiva och rätt fort förtränga allt negativt. Och jag är otroligt glad att det faktiskt är på det viset, snacka om att jag hade kunnat deppat ned mig och lagt energin på en hel del negativa saker annars.

Jag tror att jag har den förmågan att tacka när jag så enkelt kan fokusera på den lilla positiva delen i en större negativ utblick. Likaså operationen, nu när jag minns tillbaka på det så är allt det jobbiga som bortblåst. Jag minns det, absurt nog, som några av de bättre veckorna i mitt liv och kan till och med längta tillbaka. Att jag där och då kände att jag svävade mellan liv och död eller att jag inte ens kunde prata eller vända mig i sängen på eget bevåg, är som spårlöst försvunnet. Men vi funkar väl till viss del så som människor också. Vi tränger undan faror, obehag och hemska erfarenheter från det medvetna till det omedvetna. Man får bara hoppas att denna bortträngnings-metod till försvarsmekanism inte kommer ikapp en som en okänd typ av ångest senare i livet, utan att övervägande del faktiskt har att göra med ett positivt tänkande och synsätt. Annars får jag hoppas att mitt många gånger rationella tankesätt, i så fall kan rädda mig därefter. Men än så länge känns det kolugnt.

IMG_4075

Sedan igårkväll är jag tillbaka hemma i Östersund igen. Imornbitti ska jag till sjukhuset. Ni vet mitt sår på huvudet? Jag tror att det börjar bli mer och mer infekterat. Helst vill jag ju bara förtränga att det är där men nu har det börjat vara mer och göra ont vilket kanske inte är så bra när det är så stort och placerat mitt på huvudet. Det har ju trots allt gått 104 dagar sedan operationen nu så någonting står uppenbarligen fel till. Vi får se vad de säger då helt enkelt… Jag uppdaterar er imorgon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s