Tusen tankar och läget just nu

IMG_5327IMG_5329Bilder från förrförra veckan på Maspalomas. 

Länge sedan sist nu.

Idag har det gått strax över fem månader sedan jag genomgick min operation. Min spontana reaktion när jag inser det faktum utmynnar sig i en klump i magen och en känsla av omedelbar, men övergående, ångest. Det känns på något konstigt sätt som något dåligt, när det i själva verket är det bästa som någonsin hänt mig. Kanske beror det på känslan om att tiden springer ifrån mig och att jag inte kommit längre än vart jag är idag. Egentligen är det är ju fel av mig att känna så men biland går det heller inte att låta bli. Det positiva är i alla fall att jag kommer längre och längre ifrån det inferno jag tidigare levde i. Det blir suddigare och suddigare och det känns nästan som att den tiden är helt ur led. Fast att tiden är något linjärt och mätbart så uppfattar jag den ibland som satt ur spel.

IMG_5349

Men vissa gånger slås jag också av frustrationen som jag i de allra flesta fall härleder till att jag inte kan röra på huvudet. När jag försöker ställa in tallriken i diskmaskinen, när jag skär grönsaker, när jag ska gå över vägen, när jag försöker vinkla huvudet på sne för att ta en selfie eller när jag ska snöra på mig skorna eller ta ned mössan från hatthyllan. Sådana här typer av svårigheter inträffar ju hela dagarna och därför blir jag också ständigt påmind. Det finns ju alltid där, det är inget jag någonsin kan rymma ifrån. Men det är ju för en bra sak och jag mår heller inte dåligt över det. I nio av tio fall tar jag det med en klackspark och skrattar bara åt det och den kvarstående tiondelen jobbar jag på. Många gånger kan det ju faktiskt uppstå en hel del komiska situationer till följd av allt detta.

IMG_5211Trots allt detta så vill jag påstå att jag i grund och botten faktiskt mår väldigt bra. Jag känner mig oftast väldigt positiv, stark och glad. Kanske inte just den senaste veckan bara. Men det bottnar i att jag den här veckan också har haft ondare än vanligt. Och det är ju så att när man har ont så suger det musten ur en. När jag nu säger att jag har ont så menar jag främst i nacken. Inte musklerna som tidigare utan i själva halsryggen. Där alla inopererade prylar finns. Så länge jag inte lutar huvudet mot något eller har nackkrage så blir det för obehagligt för mig att vara uppe. Då känns det som om min nacke blir ihoptryckt och framtryckt, precis som om jag krymper 10 cm. Så nu har jag nackkrage på mig hemma till och med vilket har varit sällsynt tidigare månader.

IMG_5264IMG_5270

Varför det är såhär nu vet jag inte, det är konstigt för det här är även den veckan på väldigt lång tid som jag tagit det lugnare än vanligt. Kanske för att jag inte tagit någon medicin alls på åtta dagar, kanske för att jag var för aktiv förra veckan eller kanske för att läkningsprocessen äntligen kickat igång. Oavsett så grundar det sig, förutom på operationen i sig, på att jag nu har en ny form på min nacke. Förut var ju min ryggrads s-svank i nacken åt fel håll och nu är den åt rätt håll. Därför är det mycket som ska falla på plats innan det kommer att kännas normalt. Och det är också därför, som Dr.Gilete förklarat för mig, att min återhämtning är mer besvärlig och utdragen än vanligtvis.

Men det känns ändå bra. Det gör det faktiskt. Jag hänger i och kämpar på. Och jag är i grund och botten starkare än någonsin tidigare. Just att återhämtningen är en berg och dalbana hade jag ju räknat med och det gör jag fortfarande. Det gäller bara att inte dra för stora växlar av det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s