Möte hos socialstyrelsen

Idag är jag mer slutkörd än vad jag varit på länge ska jag säga er, vilken fullspäckad dag det blev igår. Jag var ju på möte med Nackskadeförbundets styrelse och Socialstyrelsen. Vi var fyra personer som stelopererat oss utomlands och en som nog ska. Och i mötet med oss ytterligare fem personer med olika befattningar på Socialstyrelsen. Det var ju minst sagt intressant och i det stora hela så tycker jag ändå att vi fick till ett bra möte. Vi diskuterade den utredning ”Analys av vård och vårdutfall för personer med trafikskador och långvariga smärttillstånd” (länk!) som Socialstyrelsen gjort på uppdrag av regeringen men också hur vi kan tänkas gå vidare för att vi svenskar ska kunna få en adekvat ställd diagnos. Men det är svårt att gå vidare när vi ständigt blir motarbetade och ifrågasatta och när alla bara skyller på varandra. Landstingen skyller på att det är Socialstyrelsen som bär ansvaret men de i sin tur skyller på Landstinget som i nästa veva skyller på regeringen osvosv. Det är svårt att greppa hela den här soppan och jag känner mig egentligen alldeles grön på hela det här området trots att jag ju själv är en av dem som faktiskt är opererade. Allt detta är verkligen så mycket större än vad man någonsin kommer att kunna greppa. Jag kan inte ens förklara för er känner jag.

Men bortsett från det så oj vad skönt det är att träffa andra människor som vet precis vad man gått igenom och går igenom. Att ens nära försöker att förstå är såklart hur fint som helst men att faktiskt träffa människor som vet precis är en helt annan grej. Men samtidigt som man känner en lättnad över att man inte är ensam så gör det också obeskrivligt ont i en att se och höra hur andra människor lider och inte har varken rätt eller råd med hjälp. Efter mötet fikade vi tillsammans och diskuterade både det ena och det andra. Vi måste nog se ganska roliga ut tillsammans med varsin nackkrage på och stelt rör vi oss likt robotar. Men vi hjälptes åt i alla fall och det tycker jag känns väldigt fint ändå.