Livet 267 dagar efter operationen

IMG_1518Processed with VSCO with a5 presetOj vad jag flängt runt på slutet. De senaste månaderna har jag knappt varit hemma över huvud taget. Bara mellanlandat, packat om och sedan dragit iväg igen. Jag mår bra av miljöombyte så jag trivs faktiskt väldigt bra. Och det är också 100 % tack vare alla runt omkring mig och förstås även för att jag blir bättre och bättre. Min medicin har ju varit och är att se till att ha saker att se framemot och saker att längta till. Då blir det rutin och tiden går snabbare. Det är mitt sätt att trivas i min egen vardag nu helt enkelt, lite av min räddning. Viktigt att komma ihåg är att bara för att man är i en läkningsfas och oförmögen att kunna göra allt som friska människor gör så är inte alltid lösningen att ligga hemma i sängen. Man mår bättre av att göra en massa olika saker och träffa andra människor. Beroende på och med många undantag förstås, dessa saker jag nämner nu hade ju knappt varit tänkbara tiden innan min operation. Men nu är dem det och det ger mer energi än vad det tar. Och det om nåt är ett tecken på hur frisk jag börjar bli.

IMG_E1831IMG_1870 2Och den senaste månaden alltså. Wow vad det händer grejer. Förra veckan åkte jag båt och dessutom hoppade i vattnet från båten i Stockholms skärgård och i helgen var jag på studentfiranden och nattklubb två dagar i rad. Och det var utan att jag fick något bakslag jag inte kunde hantera. Bakslag, ja absolut. Men inget sådant som tog glädjen ifrån mig eller uppgav en ohanterlig smärta. Det går inte ens in i min hjärna att jag faktiskt fixade det. Det är såklart svårt för er att veta vad jag kan och inte kan göra men där ser ni, jag ligger inte bara i sängen och jag vilar inte hela dagarna. Det gör jag ju nästan aldrig. Jag måste alltid försöka att planera in några lugnare timmar på en dag (det går inte alltid) för att allt ska bli hållbart. En lugn morgon, en lugn eftermiddag eller en lugn kväll. Ja ni hajar grejen. Men utöver det kan jag vara på benen utan allt för stora svårigheter. Är jag inte noggrann med den lilla vilan måste jag senare ta till den stora vilan, alltså en hel vilodag. T.ex. nu efter en intensiv helg så vilade jag hela måndagen och nu, torsdag, börjar jag vara på banan helt igen. Jag får hela tiden ge och ta för att få ihop allt men det känns jättebra ändå.

IMG_2144Så jag blir verkligen bättre och bättre hela tiden. Vissa dagar tänker jag på att jag ju egentligen inte vet hur frisk jag kan bli. När kommer dagen då jag kan börja jobba, när  har  jag inte ont någonstans över huvud taget, eller när kommer jag aldrig tänka på att jag är stel i nacken. Jag vet inte om, jag vet inte när och jag vet inte i vilken utsträckning. Jag har inga svar och det kan göra mig lite nojig ibland men vem skulle inte bli det. Hur som helst så är ju det allt jag strävar efter just nu, bli frisk och kunna göra allt jag vill. Dit vill jag så dit ska jag. Man hittar sina vägar. Och jag har konstaterat det förut men jag får frågan nästan dagligen- ja min operation är det bästa beslutet jag någonsin tagit. Inte en enda cell i min kropp känner ånger. Och det finns inget jag önskar mer än att alla ska få chansen, för alltså jag kan nästan lova er det, livet kommer tillbaka. Sakta men säkert.

Uppföljningsmöte hos Socialstyrelsen

IMG_E1302IMG_E1301

I slutet på mars var jag som ni vet på möte med Nackskadeförbundet hos Socialstyrelsen och nu i torsdags så var vi där på uppföljningsmöte igen. Fem av oss var med och Socialstyrelsen har ett team på fyra personer med olika befattningar. Varför det var nödvändigt med ett uppföljningsmöte kan ni läsa er till på bilden här ovan. Det är anteckningar inför mötet men också en liten översikt om vad det talas om och vad mötena går ut på. Intressanta möten när man ser till vilket motstånd man hela tiden möter. Kort och gott kan jag väl säga att man slutar bannemig aldrig att förvånas. Man vet inte om man ska skratta eller gråta riktigt. Att vara nackskadad här i Sverige är ingen dans på rosor kan man väl lugnt säga. Och det är därför dessa mötena är så otroligt viktiga för mer än flera flera tusentals människor här i landet. Jag personligen tycker även att sådant här ändå är intressant att vara inblandad i för alltid lär man sig någonting nytt och får träffa en massa nya människor.

Hur som helst så oj oj oj vilken lång dag den här torsdagen var för mig. Åkte vid kl 07 från Östersund, 55 mil bil till Stockholm och efter det var dagen fullspäckad fram till kl 22 och då hade jag knappt hunnit vila något på hela dagen. Jag kan nog klassificera den som min mest aktiva på dessa åtta månader som passerat. Och det är jag väldigt glad för!

Utvärdering-8 månader efter operationen

Idag är det på pricken åtta månader och 5 dagar efter min operation, och även 46 dagar sedan jag senast gjorde en sådan här statusuppdatering här.

P1140283Smärta: Smärtan blir successivt bättre och bättre hela tiden. Jag lägger inte riktigt märke till förbättringen men i och med att jag för varje månad kan aktivera mig mer och mer och behöver vila mindre och mindre så blir det uppenbart att jag ständigt blir piggare. Det största förbättringen måste nog vara min Trapezius muskulatur. Det är inte varje dag som jag ens har smärta där. Det kan vara om jag råkat sova konstigt, promenerat för länge eller suttit upp för länge. Då kan jag få väldigt ont men det är ju inte ständigt. Det här är en förbättring som verkligen haft positiv inverkan på hela mig. Den tog ju kål på mig där ett tag… Smärtan och obehaget i halsryggen är kvar och jag tränar på att vara utan nackkrage. Det är ju halsryggen som är det stora ”problemområdet” men där gäller det bara att vara tålmodig. Men något smärtstillande har jag nog inte tagit på 2-3 månader nu.P1140130Humör: Mitt humör och jag rent psykiskt mår väldigt bra. Jag känner absolut inte några bekymmer på den fronten. Glad och pigg de allra flesta dagarna i veckan. Absolut har jag fortfarande bra och dåliga dagar men rent krasst om jag inte har för ont så är jag faktiskt jätteglad. Och det känns så skönt. De människor som dagligen umgicks nära inpå mig innan operationen också tycker ju att jag är en helt ny människa idag. Alltså ljusår från vem jag var då. Och det känner jag ju själv också. Samma person sjuk respektive frisk är ju egentligen två helt olika människor, sjukdom och smärta är lika med personlighetsförändring big time…

Övrigt:IMG_1074IMG_1076Först och främst, ser ni hur fina mina ärr har blivit på slutet? De börjar verkligen blekna till hudfärgat nu. Första halvåret hände det knappt någonting på den fronten men nu bara den senaste månaden så ser man stor skillnad. Alla som ser det nu blir nästan chockade för att det blivit sådan skillnad på så kort tid. IMG_0895Såret på huvudet som jag krigade så länge med är ju läkt sedan ett par månader tillbaka. Det är fortfarande en röd fläck och väldigt tunn hud men som sagt inget sår längre. Och håret försöker växa ut nästan överallt. Men det verkar gå väldigt trögt där på en fläck och Dr.Gilete tror inte det kommer växa nåt där framöver heller men man kan ju alltid hålla tummarna. På tal om något annat så har jag haft väldigt mycket nervsmärtor bak på huvudet de senaste veckorna, vilket är lite märkligt. Det har jag ju knappt haft på ett bra tag men nu verkar det vara igång igen. Men förutom det så är ju känseln i sin helhet där helt förstörd och jag har fortfarande ont när jag borstar och tvättar håret osv. Så det verkar lite envist, kanske alltid kommer att göra ont så vad vet jag. P1140101Nu åtta månader senare så tycker de flesta inklusive jag själv att jag är väldigt mycket rörligare. Och vissa jag träffar ser knappt att jag är stel. Det är väl för att jag har ett helt nytt rörelsemönster nu och att jag vågar ta ut svängarna lite och kompensera med andra kroppsdelar på andra sätt. Jag har lärt mig det nu. Men såklart så ser vissa lägen inte särskilt naturliga ut, typ som på bilden här ovan om någon ska ta en bild på mig från sidan… Då blir man påmind om min stelhet ganska fort. Men vad är väl det när jag stel i nacken mår 100 gånger bättre än när jag var rörlig i nacken. Då är det liksom inget snack om att jag faktiskt rockar min stela nacke 🙂