Utvärdering-8 månader efter operationen

Idag är det på pricken åtta månader och 5 dagar efter min operation, och även 46 dagar sedan jag senast gjorde en sådan här statusuppdatering här.

P1140283Smärta: Smärtan blir successivt bättre och bättre hela tiden. Jag lägger inte riktigt märke till förbättringen men i och med att jag för varje månad kan aktivera mig mer och mer och behöver vila mindre och mindre så blir det uppenbart att jag ständigt blir piggare. Det största förbättringen måste nog vara min Trapezius muskulatur. Det är inte varje dag som jag ens har smärta där. Det kan vara om jag råkat sova konstigt, promenerat för länge eller suttit upp för länge. Då kan jag få väldigt ont men det är ju inte ständigt. Det här är en förbättring som verkligen haft positiv inverkan på hela mig. Den tog ju kål på mig där ett tag… Smärtan och obehaget i halsryggen är kvar och jag tränar på att vara utan nackkrage. Det är ju halsryggen som är det stora ”problemområdet” men där gäller det bara att vara tålmodig. Men något smärtstillande har jag nog inte tagit på 2-3 månader nu.P1140130Humör: Mitt humör och jag rent psykiskt mår väldigt bra. Jag känner absolut inte några bekymmer på den fronten. Glad och pigg de allra flesta dagarna i veckan. Absolut har jag fortfarande bra och dåliga dagar men rent krasst om jag inte har för ont så är jag faktiskt jätteglad. Och det känns så skönt. De människor som dagligen umgicks nära inpå mig innan operationen också tycker ju att jag är en helt ny människa idag. Alltså ljusår från vem jag var då. Och det känner jag ju själv också. Samma person sjuk respektive frisk är ju egentligen två helt olika människor, sjukdom och smärta är lika med personlighetsförändring big time…

Övrigt:IMG_1074IMG_1076Först och främst, ser ni hur fina mina ärr har blivit på slutet? De börjar verkligen blekna till hudfärgat nu. Första halvåret hände det knappt någonting på den fronten men nu bara den senaste månaden så ser man stor skillnad. Alla som ser det nu blir nästan chockade för att det blivit sådan skillnad på så kort tid. IMG_0895Såret på huvudet som jag krigade så länge med är ju läkt sedan ett par månader tillbaka. Det är fortfarande en röd fläck och väldigt tunn hud men som sagt inget sår längre. Och håret försöker växa ut nästan överallt. Men det verkar gå väldigt trögt där på en fläck och Dr.Gilete tror inte det kommer växa nåt där framöver heller men man kan ju alltid hålla tummarna. På tal om något annat så har jag haft väldigt mycket nervsmärtor bak på huvudet de senaste veckorna, vilket är lite märkligt. Det har jag ju knappt haft på ett bra tag men nu verkar det vara igång igen. Men förutom det så är ju känseln i sin helhet där helt förstörd och jag har fortfarande ont när jag borstar och tvättar håret osv. Så det verkar lite envist, kanske alltid kommer att göra ont så vad vet jag. P1140101Nu åtta månader senare så tycker de flesta inklusive jag själv att jag är väldigt mycket rörligare. Och vissa jag träffar ser knappt att jag är stel. Det är väl för att jag har ett helt nytt rörelsemönster nu och att jag vågar ta ut svängarna lite och kompensera med andra kroppsdelar på andra sätt. Jag har lärt mig det nu. Men såklart så ser vissa lägen inte särskilt naturliga ut, typ som på bilden här ovan om någon ska ta en bild på mig från sidan… Då blir man påmind om min stelhet ganska fort. Men vad är väl det när jag stel i nacken mår 100 gånger bättre än när jag var rörlig i nacken. Då är det liksom inget snack om att jag faktiskt rockar min stela nacke 🙂

Styrelsemöte med Nackskadeförbundet och interpellation till statsråd

IMG_0631IMG_0630IMG_0640 2IMG_6453 2I fredags åkte jag över dagen till Örebro för att delta på Nackskadeförbundets årsmöte. Typ hälften av styrelsen kunde närvara och just fem av oss är opererade. Ni vet ju att Nackskadeförbundet var de som hjälpte mig att hitta rätt hjälp i London och Barcelona, och utan de hade jag med allra största sannolikhet knappast varit opererad idag. De grundades redan 2004 och enkelt kan man förklara det som att de verkar som en påtryckarorganisation gentemot sjukvård, myndigheter och andra intressenter, i syfte om att förbättra de nackskadades villkor i samhället. Något som knappast hade behövts om vi hade fått rätt hjälp och vård i Sverige helt enkelt. Så är det ju tyvärr inte och det gör Nackskadeförbundet allt för att försöka förändra. I alla fall så ska jag nu framöver på minst två år agera styrelseledamot så det känns roligt. Roligt är det också att träffa andra som genomgått mer eller mindre samma grej som en själv. Andra som förstår just precis allting och som man kan bolla ideér, tankar och funderingar med. Det är guld värt.

Däremot kan jag tycka att det är rätt vrickat att en sådan här organisation ens ska behöva existera. Att det inte är som vilken annan skada som helst då man kan operera sig i  Sverige och där man inte privat måste betala över halv miljonen för att få rätt hjälp. Och där man inte måste tänka på annat än att rehaba och bli frisk och inte lägga någon som helst energi på trångsynta myndigheter som vad man än gör- sätter käppar i hjulen för en. Men att det är fullständigt förkastligt har man ju diskuterat många gånger tidigare, så det gäller väl snarare att diskutera framtiden och hur vi ska förändra allt detta. Nästa punkt på agendan är riksdagen i slutet på veckan då det ska ges svar på tal på en interpellation om möjligheterna att få utlandsvård. Se nedan:

Skärmavbild 2018-05-22 kl. 10.17.40

 

I mitten av Maj

IMG_0421IMG_0416IMG_0431IMG_0435IMG_0445IMG_0456IMG_0470IMG_0489IMG_0516IMG_0527IMG_0529IMG_0949IMG_0953IMG_0958IMG_0969IMG_0963Efter att jag förra söndagen landade hemma på Frösön efter Maldivernaresan så åkte jag tre dagar senare till Dalarna där jag var i ett par dagar och sedan åkte jag till Stockholm. Så helgen spenderade jag på bästa tänkbara sätt på Emelis lantställe på Värmdö. Och sedan i söndagskväll så bor jag inne i stan i Stockholm istället. Vet inte riktigt hur länge jag stannar här förutom att jag nu på fredag ska åka till Örebro över dagen eftersom att jag då ska på styrelsemöte med Nackskadeförbundet, vilket ska bli väldigt spännande. Sedan får vi se helt enkelt. Jag flänger omkring en del men jag blir ju ändå bara rastlös av att vara hemma så lika bra att passa på att hälsa på vänner och släkt när jag ändå har möjligheten. Det betyder allt för mig just nu.

Men så jag har det väldigt bra nu helt enkelt. Dagarna rullar på och nu märker jag faktiskt mycket skillnad på vad värmen gör med nacken. Det gjorde jag ju inte på Maldiverna men jag tror att det var så enkelt att det var flygresan och sängens fel. Nu när inget sådant är inblandat så tycker jag faktiskt att nacken känns lite bättre igen tack vare värmen. Dessutom har jag gett mig fanken att vara utan nackkragen så mycket som möjligt nu om dagarna. Tillslut blir det väl lite som en falsk trygghet kan jag tänka mig och det vill jag ju undvika. Dessutom viktigt att nackmusklerna får försöka bygga upp sig och stabilisera sig igen. Så de senaste dagarna här har jag faktiskt lämnat den hemma när jag varit ute och promenerat. En riktig befrielse att slippa släpa med mig den överallt. Och imorse gick jag faktiskt fem kilometer helt utan den och det kan nog vara nytt rekord. Så det känns ju riktigt härligt! Step by step så går det framåt det här! 🙂