Tankar, känslor och allt däremellan

IMG_0988IMG_8815IMG_8841IMG_9116IMG_9099

14 Maj idag. 236 dagar eller 7 månader och 24 dagar sedan min operation. Innan jag vet ordet av det så kommer det att vara den 20e september igen och då har redan ett år passerat. Tiden går fort när man har roligt tänkte jag skriva, för lite så börjar det ju faktiskt att kännas ibland. Från att ha haft en helt obeskrivligt tuff höst och vinter så börjar det äntligen att se lite ljusare ut. Nu har jag verkligen kämpat mig igenom den allra tuffaste perioden hittills i mitt liv och det känns därför ganska välförtjänt att saker och ting ändå börjar att falla på plats. Jag är i grunden väldigt glad, stark och pigg, jag gör väldigt mycket och får uppleva mycket roliga saker och jag är piggare och friskare än vad jag någonsin varit. Och det kan jag inte ens uttrycka all min tacksamhet över.

Men trots allt de så tryter självklart tålamodet emellanåt, nu när huvudet är friskare än vad nacken är. Jag vill flytta hemifrån, jag vill jobba, jag vill plugga, ja jag vill klara mig själv helt enkelt och få göra allt jag drömmer om. Det är nog det som känns mest jobbigt just nu, att jag vill så mycket men inte riktigt är där än att jag kan få utlopp för allt det. Därför blir psyket och jag som person understimulerad men nacken snarare överaktiverad. Ingenting är omöjligt men det är en konst att få till en balans där båda de parterna är nöjda och i ett optimalt tillstånd. Jag mår inte helt hundra av att vara hemma och vila men nacken mår å andra sidan inte 100 % bra av att fara och flänga så som jag vill och försöker. Då är det svårt att veta vart gränsen går ibland  och vad som egentligen är rätt.

Det är ju bara en tidsfråga tills dess att allt jag babblar om nu kommer att bli bra och fram tills dess så kommer ju självklart smärta osv att pendla upp och ner hela tiden men även om jag vet det så går det inte alltid att låta bli att bli lite besviken när jag vaknar med mer smärta, inte klarar hela promenaden utan nackkrage eller inte fixar att bädda sängen utan att få ondare. Det är lätt att få lite ångest över smärtan helt enkelt. Men jag kan väl inte mer än att sitta lugn i båten och låta tiden och läkningen göra sitt,  då kommer jag ju att vara i mitt drömscenario förr eller senare. När jag ojade mig över att jag varken kan jobba eller plugga eller göra något vidare vettigt till min kloka bästis Emeli så sa hon ”Ja men Rebecka, att bli frisk är väl det mest vettiga du kan göra nu och det är ju precis det du gör. Något vettigare än så kan du väl knappast göra”. En tankeställare att reflektera över när det känns lite jobbigt helt enkelt…

IMG_2067IMG_8907IMG_8900IMG_8898IMG_0974IMG_0902Juste jag får ju heller inte glömma bort att berätta för er att jag på Maldiverna faktiskt satte min fot på gymmet ett par gånger. Jag gav mig på en promenad på löpbandet men det visade sig vara på tok för hårt och stötigt underlag. Då cyklade jag istället tjugo minuter på en sittcykel och det kändes faktiskt ganska bra. Snacka om att jag mådde bra av endorfinernas som det gav i alla fall. Helt underbart, och bara känslan av att få svira om till träningskläder var ju fantastisk. Ett stort framsteg värt att uppmärksammas helt enkelt!

 

Maldiverna

IMG_8485IMG_0248IMG_8505IMG_0859IMG_9410IMG_9429IMG_8773IMG_8528IMG_1866 2IMG_8665IMG_2607IMG_9748IMG_8663IMG_8716IMG_9912IMG_8611IMG_8596IMG_8650IMG_9506IMG_9458 2.jpg

Under tiden som jag inte skrivit här på bloggen så har jag varit på ett av jordens alla paradisställen, nämligen en liten ö i Maldiverna. Så liten att det inte tog mer än en kvart att promenera runt den. Jag vet knappt vart jag ska börja någonstans mer än att jag är så in i bängen tacksam och glad över att jag både fick chansen att åka dit igen men också att min kropp pallade med allt. Resan dit och hem tog vardera 24 h, och hade någon föreslagit mig det för åtta månader sedan skulle det ha varit de mest korkade jag någonsin hört. Det hade liksom aldrig någonsin kommit på världskartan att ens tänka tanken. Men nu fixade jag det och det om något påvisar väl ändå hur bra jag faktiskt har blivit. Nu var det inte så att resan var en dans på rosor för sliten och ont som tusan, det har jag fortfarande men det är ju ingenting mot vad som hade kunnat vara. Nu i skrivande stund slog det mig också att vi förra året faktiskt, utan att ens få pengarna tillbaka, var tvungna att ställa in en långresa på grund av att jag var så dålig. Så jag uppskattar ju minst sagt att så inte var fallet den här gången i alla fall…

Hur som helst gick dagarna i ett och i och med att man gör i princip samma saker varje dag så känns det som om alla dagar har blivit till en endaste dag. Man vaknar, äter frukost, promenerar runt ön, solar och badar, läser bok, äter lunch, lyssnar på podcast, går runt ön, äter middag, spelar kort, sover. På repeat. Svettas gjorde man också, 32 grader i skuggan och desto varmare i solen. Och säkert uppemot 34 grader i vattnet. Helt fantastiskt var det minst sagt. Däremot hade jag faktiskt högre förväntningar på värmens inverkan på min nacke. Jag trodde nämligen att jag i och med värmen skulle få mindre ont i musklerna och så, men så var inte alls fallet. Snarare att jag hade ondare men det beror väl kanske på resan och en alldeles för hård säng. Petigt sånt där där man inte är 100 %. Eller på att jag just på grund av värmen inte kunde ha nackkragen på mig nåt. Hemma sitter den ju på i princip dag in och dag ut. Men kanske var det bra att försöka avvänja mig den lite. Jag vet inte riktigt faktiskt. Har inga speciella restriktioner och heller ingen riktig koll på nåt jag gör med nacken utan går mest på känsla och vad som faller mig in. Det brukar ju gå bra. Tur nu i alla fall att det finns utrymme för vila och återhämtning nu framöver.  Hur som haver så har jag ju också miljarders miljarder bilder från resan så jag får väl ta och bomba er med några inlägg och bilder nu framöver…

Livet nu

IMG_8279IMG_8311IMG_8327IMG_8333IMG_8352IMG_0716IMG_0729IMG_8370IMG_8375IMG_8383IMG_8384IMG_8395IMG_0739IMG_8424IMG_8463

Nu var det länge sedan jag kikade in här. Och nu när jag uppdaterar er så sällan så är det ju så mycket jag glömmer att berätta, saker som jag gjort eller saker som hänt i läkningsprocessen osv… Men jag känner ändå att det faktiskt får vara okej, och hellre att jag kikar in här någon gång ibland än inte alls. Förutom att jag skriver här för att sprida kunskap om framförallt nackskador och mina erfarenheter i hopp om att hjälpa andra i liknande positioner, så har ju bloggen också varit lite av mitt terapiverktyg i bearbetningen av allt jag varit med om. Jag har fått skriva av mig och på så sätt hjälpt mig själv vidare. Och idag när jag mår så mycket bättre och känner att jag har fått älta allt om och om igen så är jag inte lika beroende av att skriva ned allt. Och tur är väl det, att man går vidare här i livet alltså. Samtidigt så har ju redan sju månader snart passerat så det är ju inget konstigt att jag känner så. Nånstans känner jag väl också att jag vill gå vidare nu, även om det fortfarande är länge kvar tills att jag är frisk för ett ”vanligt” liv. Men saken är väl den att jag kommit så långt nu att jag ändå kan se det där vanliga livet framför mig och jag vet att en vacker dag kommer jag att vara där. På den fronten är det liksom inga tvivel över huvud taget nu längre. Och i och med att den sista månaden nu har känts så himla bra så jag kan ju inte låta bli att fundera på hur bra det kommer att kännas om ytterligare ett halvår eller år. Dit längtar jag!

Hur som helst så har jag varit ute och flängt en hel del sedan senast. Sälen, Borlänge, Stockholm och Vemdalen, och idag håller jag faktiskt ännu en gång på att packa om. Jag har verkligen så kul nu för tiden och det är jag så glad och tacksam för. Jag har ju så mycket energi så det var länge sedan jag låg i sängen en hel dag och bara vilade. Jag klarar nästan inte det numera på grund av för mycket spring i benen. Men jag är så fantastiskt glad över att jag faktiskt har överskottsenergi nu för tiden. Men samtidigt är ju saken den att mitt huvud är hundra gånger piggare än min nacke så jag måste vara noggrann med balansen sinsemellan, nacken får nog ta lite väl mycket stryk vissa dagar. Men så får det vara ibland.