Tusen tankar och läget just nu

IMG_5327IMG_5329Bilder från förrförra veckan på Maspalomas. 

Länge sedan sist nu.

Idag har det gått strax över fem månader sedan jag genomgick min operation. Min spontana reaktion när jag inser det faktum utmynnar sig i en klump i magen och en känsla av omedelbar, men övergående, ångest. Det känns på något konstigt sätt som något dåligt, när det i själva verket är det bästa som någonsin hänt mig. Kanske beror det på känslan om att tiden springer ifrån mig och att jag inte kommit längre än vart jag är idag. Egentligen är det är ju fel av mig att känna så men biland går det heller inte att låta bli. Det positiva är i alla fall att jag kommer längre och längre ifrån det inferno jag tidigare levde i. Det blir suddigare och suddigare och det känns nästan som att den tiden är helt ur led. Fast att tiden är något linjärt och mätbart så uppfattar jag den ibland som satt ur spel.

IMG_5349

Men vissa gånger slås jag också av frustrationen som jag i de allra flesta fall härleder till att jag inte kan röra på huvudet. När jag försöker ställa in tallriken i diskmaskinen, när jag skär grönsaker, när jag ska gå över vägen, när jag försöker vinkla huvudet på sne för att ta en selfie eller när jag ska snöra på mig skorna eller ta ned mössan från hatthyllan. Sådana här typer av svårigheter inträffar ju hela dagarna och därför blir jag också ständigt påmind. Det finns ju alltid där, det är inget jag någonsin kan rymma ifrån. Men det är ju för en bra sak och jag mår heller inte dåligt över det. I nio av tio fall tar jag det med en klackspark och skrattar bara åt det och den kvarstående tiondelen jobbar jag på. Många gånger kan det ju faktiskt uppstå en hel del komiska situationer till följd av allt detta.

IMG_5211Trots allt detta så vill jag påstå att jag i grund och botten faktiskt mår väldigt bra. Jag känner mig oftast väldigt positiv, stark och glad. Kanske inte just den senaste veckan bara. Men det bottnar i att jag den här veckan också har haft ondare än vanligt. Och det är ju så att när man har ont så suger det musten ur en. När jag nu säger att jag har ont så menar jag främst i nacken. Inte musklerna som tidigare utan i själva halsryggen. Där alla inopererade prylar finns. Så länge jag inte lutar huvudet mot något eller har nackkrage så blir det för obehagligt för mig att vara uppe. Då känns det som om min nacke blir ihoptryckt och framtryckt, precis som om jag krymper 10 cm. Så nu har jag nackkrage på mig hemma till och med vilket har varit sällsynt tidigare månader.

IMG_5264IMG_5270

Varför det är såhär nu vet jag inte, det är konstigt för det här är även den veckan på väldigt lång tid som jag tagit det lugnare än vanligt. Kanske för att jag inte tagit någon medicin alls på åtta dagar, kanske för att jag var för aktiv förra veckan eller kanske för att läkningsprocessen äntligen kickat igång. Oavsett så grundar det sig, förutom på operationen i sig, på att jag nu har en ny form på min nacke. Förut var ju min ryggrads s-svank i nacken åt fel håll och nu är den åt rätt håll. Därför är det mycket som ska falla på plats innan det kommer att kännas normalt. Och det är också därför, som Dr.Gilete förklarat för mig, att min återhämtning är mer besvärlig och utdragen än vanligtvis.

Men det känns ändå bra. Det gör det faktiskt. Jag hänger i och kämpar på. Och jag är i grund och botten starkare än någonsin tidigare. Just att återhämtningen är en berg och dalbana hade jag ju räknat med och det gör jag fortfarande. Det gäller bara att inte dra för stora växlar av det.

Blandade bilder från veckan

IMG_5840IMG_5841IMG_5848IMG_2417IMG_5855IMG_5889IMG_5896IMG_5892IMG_5316IMG_5878IMG_5940IMG_5775IMG_5782IMG_5975IMG_0108

Nu är jag, sedan sent igår kväll, tillbaka på hemmaplan igen. Och idag har jag varit ordentligt slutkörd. Inte nödvändigtvis ondare i nacken än vanligt men allmänt utpumpad bara, inte så konstigt kanske. Jag har i vilket fall haft två väldigt mycket mer intensiva veckor än vad jag är van vid men framförallt två otroligt bra veckor som jag är så glad över och som kom väldigt väl till pass i min tillvaro nu. Mysigt att vara med mormor i värmen på Gran Canaria men också kul att få träffa kompisar och andra delar av släkten i Stockholm. En salig, fin blandning helt enkelt.

Det känns lite vemodigt att vara hemma, mest bara på grund av att typ alla runt omkring mig är sjuka i influensa. Sprider sig som en löpeld sådant där så jag har laddat upp med ingefärashots hela dagen i hopp om att det som inbillning kan fungera som en barriär. Imorgonbitti åker jag i alla fall redan vidare till Åre för att kolla på min lillasysters slalomtävlingar i helgen. Det ska bli kul men nästa vecka ser jag faktiskt fram emot att ta ett kliv tillbaka igen. Då ska jag lyssna mer på min kropp och sätta den i första rummet igen, nu har jag låtit den starka viljan och energin i huvudet styra mig lite väl mycket de senaste dagarna.

Min helg i Sthlm

IMG_0009IMG_5611IMG_5630Efter att jag av någon konstig anledning mer eller mindre ”snedtände” på min medicin och där av hade en tuff hemresa till Sverige så landade jag i torsdagskväll bums i säng hos Emeli strax efter 24.00. På fredagen hade jag en lugn morgon för mig själv då Emeli var på jobbet. Jag var ganska tömd på energi och hade ont i nacken så då kunde jag ta igen mig lite. Men framåt sena förmiddagen så hälsade jag på min lilla kusin. Och efter att då också ha kollat på OS invigningen så mötte jag upp Emeli på fika och promenad.

IMG_5693Och på fredagskvällen dukade vi upp till en snacksmiddag i soffan.

IMG_5770IMG_5817IMG_5746IMG_5780IMG_5792På lördagen åt vi lunch på Café Creme och strosade runt i lite butiker och bara myste omkring. IMG_5760IMG_5753.jpgJag har alltid tyckt att det har varit ganska jobbigt att ha på mig nackkrage, töntigt egentligen men jag tror inte att någon annan tjugoåring skulle känna annorlunda. Människor stirrar och frågar, vilket jag inte alltid är på humör för att ta. Och det har gjort att jag inte alls har på mig kragen så ofta som jag borde. Men nu har jag kommit på det bästa lifehacket någonsin, nämligen att gömma nackkragen i en polotröja, precis som på bilden här ovan. Det är knappast någon som ser och samtidigt gör jag min nacke världens tjänst.

IMG_5738IMG_5725IMG_5712IMG_5728När jag fyllde 19 fick jag i present av Emeli att äta den asiatiska söndagsbrunchen på Berns. Och det hade inte hunnit bliva av förens igår men det var fantastiskt trevligt i alla fall. IMG_5796IMG_5807IMG_5805IMG_5812Efter brunchen så i princip rullade vi vidare till Skeppsholmen för att besöka Moderna Museet. IMG_5822IMG_5826IMG_5834Sedan avslutade vi helgen med att se Ted Gärdestad- För kärlekens skull. För i övrigt blir jag nästan chockad själv av att skriva det här inlägget. Har jag verkligen gjort allt detta på en helg? Inget ligga i sängen och gråta eller kvida av smärta på hela helgen? Det är ju faktiskt helt ofattbart. Jag är så himla tacksam över vart jag befinner mig i mitt liv just nu, det känns verkligen så fint.