Utvärdering- 10 månader efter operationen

Hej på er! Det var inte igår. Det har varit många som nästan lite oroligt hört av sig och undrat vad som hänt, om jag blivit sämre eller så. Men nej det är snarare tvärtom, jag blir bättre och bättre och därför känner jag inte något behov av att skriva om det som ni förstår. Hur som helst är det idag 10 månader och 10 dagar sedan jag opererade mig. Och vart de tio månaderna har tagit vägen frågar jag mig varje dag. Och nu är det dessutom två månader sedan jag senast sammanställde en utvärdering så nu är det väl dags igen så att ni får lite insikt om hur läget ligger till just nu.

IMG_4445IMG_4640Smärta: Smärtan består men i och med att jag klarar att vara väldigt aktiv nu så antar jag att den blivit bättre. Jag känner mer eller mindre smärta och obehag konstant i halsryggen. Inget konstigt utan det bara är så i läkningsfasen efter operationen och många andra opererade känner precis samma som mig. Vilket är skönt för då är det inget konstigt med mig. Detta varierar ju dock varje dag också. Därför vissa dagar orkar jag knappt en 100 meters promenad på grund av detta men vissa dagar orkar jag vara på benen från tidig morgon till sen kväll utan någon som helst vila däremellan. Det där med dagsform ni vet. Jag undrar hur länge detta ska bestå, jag tror att den dagen detta är mer eller mindre borta så kan jag kalla mig själv frisk och fit for fight. Annars är även Trapeziusmuskulaturen bättre men är även ett problem efter för mycket aktivitet vissa dagar. IMG_0772Humör: Inte kan jag påstå att mitt humör är något annat än glatt. Jag har ju mina dagar, de dagar jag har ondare är jag såklart lite mer dämpad men övergripande del så är jag pigg och glad. Jag mår i alla fall väldigt, väldigt bra. Jag är friskare än vad jag någonsin varit och jag har chansen att göra väldigt mycket roliga saker nu för tiden. Jag försöker att vara i nuet och inte tänka överdrivet mycket på framtiden. Så jag gör så mycket jag kan med mina kompisar för det är sådant som ger mig mest energi och glädje vilket jag märker har väldigt positiv inverkan på nacken också. Det hänger ju ihop allt sådant där.  IMG_4858För i övrigt gör jag ingen som helst rehabilitering eller behandling nu för tiden. Jag bara är, låter mig läka och gör vad som faller mig i smaken. Annat har känts för tidigt och bara retat igång nacken. Denna helgen har jag förresten spenderat med en del av Nackskadeförbundets styrelse och vi har bara umgåtts, gjort lite utflykter, ätit god mat och fört intressanta diskussioner och planer på tal. Alltid skönt att träffa andra opererade och utbyta erfarenheter och tips osv. Guld värt. Nu ska jag spendera kommande dagar hos min mormor och morfar och bara vila ikapp lite. Jag har gjort lite för mycket i princip varje dag i ett par månader nu. Levt lite över vad jag egentligen klarar av men jag har även än så länge haft mitt livs bästa sommar så något får det väl vara värt. Men nu ska jag vila och känna efter i några dagar, lätt att skjuta undan det när man har ”fullt upp” annars. Det där med balans va…

Ta hand om er så hörs vi!

 

 

Annonser

Utvärdering-8 månader efter operationen

Idag är det på pricken åtta månader och 5 dagar efter min operation, och även 46 dagar sedan jag senast gjorde en sådan här statusuppdatering här.

P1140283Smärta: Smärtan blir successivt bättre och bättre hela tiden. Jag lägger inte riktigt märke till förbättringen men i och med att jag för varje månad kan aktivera mig mer och mer och behöver vila mindre och mindre så blir det uppenbart att jag ständigt blir piggare. Det största förbättringen måste nog vara min Trapezius muskulatur. Det är inte varje dag som jag ens har smärta där. Det kan vara om jag råkat sova konstigt, promenerat för länge eller suttit upp för länge. Då kan jag få väldigt ont men det är ju inte ständigt. Det här är en förbättring som verkligen haft positiv inverkan på hela mig. Den tog ju kål på mig där ett tag… Smärtan och obehaget i halsryggen är kvar och jag tränar på att vara utan nackkrage. Det är ju halsryggen som är det stora ”problemområdet” men där gäller det bara att vara tålmodig. Men något smärtstillande har jag nog inte tagit på 2-3 månader nu.P1140130Humör: Mitt humör och jag rent psykiskt mår väldigt bra. Jag känner absolut inte några bekymmer på den fronten. Glad och pigg de allra flesta dagarna i veckan. Absolut har jag fortfarande bra och dåliga dagar men rent krasst om jag inte har för ont så är jag faktiskt jätteglad. Och det känns så skönt. De människor som dagligen umgicks nära inpå mig innan operationen också tycker ju att jag är en helt ny människa idag. Alltså ljusår från vem jag var då. Och det känner jag ju själv också. Samma person sjuk respektive frisk är ju egentligen två helt olika människor, sjukdom och smärta är lika med personlighetsförändring big time…

Övrigt:IMG_1074IMG_1076Först och främst, ser ni hur fina mina ärr har blivit på slutet? De börjar verkligen blekna till hudfärgat nu. Första halvåret hände det knappt någonting på den fronten men nu bara den senaste månaden så ser man stor skillnad. Alla som ser det nu blir nästan chockade för att det blivit sådan skillnad på så kort tid. IMG_0895Såret på huvudet som jag krigade så länge med är ju läkt sedan ett par månader tillbaka. Det är fortfarande en röd fläck och väldigt tunn hud men som sagt inget sår längre. Och håret försöker växa ut nästan överallt. Men det verkar gå väldigt trögt där på en fläck och Dr.Gilete tror inte det kommer växa nåt där framöver heller men man kan ju alltid hålla tummarna. På tal om något annat så har jag haft väldigt mycket nervsmärtor bak på huvudet de senaste veckorna, vilket är lite märkligt. Det har jag ju knappt haft på ett bra tag men nu verkar det vara igång igen. Men förutom det så är ju känseln i sin helhet där helt förstörd och jag har fortfarande ont när jag borstar och tvättar håret osv. Så det verkar lite envist, kanske alltid kommer att göra ont så vad vet jag. P1140101Nu åtta månader senare så tycker de flesta inklusive jag själv att jag är väldigt mycket rörligare. Och vissa jag träffar ser knappt att jag är stel. Det är väl för att jag har ett helt nytt rörelsemönster nu och att jag vågar ta ut svängarna lite och kompensera med andra kroppsdelar på andra sätt. Jag har lärt mig det nu. Men såklart så ser vissa lägen inte särskilt naturliga ut, typ som på bilden här ovan om någon ska ta en bild på mig från sidan… Då blir man påmind om min stelhet ganska fort. Men vad är väl det när jag stel i nacken mår 100 gånger bättre än när jag var rörlig i nacken. Då är det liksom inget snack om att jag faktiskt rockar min stela nacke 🙂

Utvärdering- 200 dagar efter operationen

Nu har det gått ett bra tag sedan sist jag skrev ett sådant här inlägg. Nästan hela tre månader och under den tiden har det ju självklart hänt en hel del.

IMG_0485

Humör: Nu har jag varit på strålande humör i mer eller mindre en månad, vilket nog aldrig tidigare har inträffat. Inte på ett sådant här äkta sätt i alla fall. Har jag varit på bra humör tidigare har det oftast aldrig hållit i sig mer än någon dag eller timma eftersom att det praktiskt taget är helt omöjligt att vara annat än trött och grinig när man har ont. Men nu är det istället som så att jag till skillnad från tidigare då jag alltid var i ett dåligt mode med några få bra stunder så är jag nu i ett bra mode med några få dåliga stunder. Och det är ju en uppenbar skillnad faktiskt. Det allra härligaste måste dessutom vara att jag börjar få min energi och rastlöshet tillbaka. Som om jag knappt får utlopp för min energi vissa dagar, och det känns ju självklart helt underbart.

Smärta: Jag är fortfarande helt beroende av min nackkrage vilket ju känns lite sisådär, jag hade ju gärna varit fri den vid det här laget. Men jag måste ju lyssna på nacken och säger den att den vill ha nackkragen så är det ju bara att hänga på. Jag utmanar ibland men jag skulle ju aldrig gå hemifrån utan att ha den med mig. Jag har ju skrivit om varför förut och kortfattat beror hela den grejenb.la på att nacken spänner, smärtar och blir obekväm utan det stödet. Annars mår Trapezius och mina muskler bra mycket bättre nu för tiden. Om jag har gjort något för länge eller om jag har för tunga kläder så får jag ont på en gång då det liksom börjar krampa. Men det är absolut inte lika känsligt som tidigare men inte heller borta för gott ännu. Idag är det förresten faktiskt en hel månad sedan jag senast knaprade något smärtstillande, vilket ju är ett helt fantastiskt rekord att få slå. Och känslan av att jag inte ens behöver det för nacken är ju helt oslagbar och världens bästa framsteg.

Förbättring: Förutom allt ovan så börjar jag verkligen att komma in i mitt nya rörelsemönster nu och människor runt omkring mig påpekar nya saker som jag gör varje dag. Bara en sådan grej som att kolla under matbordet, böja mig ner om jag tappat något på golvet eller vända mig om bak i bilen. Sådana här vanliga vardagsgrejer som bara ska funka har jag ju behövt lära mig att göra annorlunda och nu när jag inte längre är lika rädd om nacken så blir det mer och mer naturligt.