Utvärdering-8 månader efter operationen

Idag är det på pricken åtta månader och 5 dagar efter min operation, och även 46 dagar sedan jag senast gjorde en sådan här statusuppdatering här.

P1140283Smärta: Smärtan blir successivt bättre och bättre hela tiden. Jag lägger inte riktigt märke till förbättringen men i och med att jag för varje månad kan aktivera mig mer och mer och behöver vila mindre och mindre så blir det uppenbart att jag ständigt blir piggare. Det största förbättringen måste nog vara min Trapezius muskulatur. Det är inte varje dag som jag ens har smärta där. Det kan vara om jag råkat sova konstigt, promenerat för länge eller suttit upp för länge. Då kan jag få väldigt ont men det är ju inte ständigt. Det här är en förbättring som verkligen haft positiv inverkan på hela mig. Den tog ju kål på mig där ett tag… Smärtan och obehaget i halsryggen är kvar och jag tränar på att vara utan nackkrage. Det är ju halsryggen som är det stora ”problemområdet” men där gäller det bara att vara tålmodig. Men något smärtstillande har jag nog inte tagit på 2-3 månader nu.P1140130Humör: Mitt humör och jag rent psykiskt mår väldigt bra. Jag känner absolut inte några bekymmer på den fronten. Glad och pigg de allra flesta dagarna i veckan. Absolut har jag fortfarande bra och dåliga dagar men rent krasst om jag inte har för ont så är jag faktiskt jätteglad. Och det känns så skönt. De människor som dagligen umgicks nära inpå mig innan operationen också tycker ju att jag är en helt ny människa idag. Alltså ljusår från vem jag var då. Och det känner jag ju själv också. Samma person sjuk respektive frisk är ju egentligen två helt olika människor, sjukdom och smärta är lika med personlighetsförändring big time…

Övrigt:IMG_1074IMG_1076Först och främst, ser ni hur fina mina ärr har blivit på slutet? De börjar verkligen blekna till hudfärgat nu. Första halvåret hände det knappt någonting på den fronten men nu bara den senaste månaden så ser man stor skillnad. Alla som ser det nu blir nästan chockade för att det blivit sådan skillnad på så kort tid. IMG_0895Såret på huvudet som jag krigade så länge med är ju läkt sedan ett par månader tillbaka. Det är fortfarande en röd fläck och väldigt tunn hud men som sagt inget sår längre. Och håret försöker växa ut nästan överallt. Men det verkar gå väldigt trögt där på en fläck och Dr.Gilete tror inte det kommer växa nåt där framöver heller men man kan ju alltid hålla tummarna. På tal om något annat så har jag haft väldigt mycket nervsmärtor bak på huvudet de senaste veckorna, vilket är lite märkligt. Det har jag ju knappt haft på ett bra tag men nu verkar det vara igång igen. Men förutom det så är ju känseln i sin helhet där helt förstörd och jag har fortfarande ont när jag borstar och tvättar håret osv. Så det verkar lite envist, kanske alltid kommer att göra ont så vad vet jag. P1140101Nu åtta månader senare så tycker de flesta inklusive jag själv att jag är väldigt mycket rörligare. Och vissa jag träffar ser knappt att jag är stel. Det är väl för att jag har ett helt nytt rörelsemönster nu och att jag vågar ta ut svängarna lite och kompensera med andra kroppsdelar på andra sätt. Jag har lärt mig det nu. Men såklart så ser vissa lägen inte särskilt naturliga ut, typ som på bilden här ovan om någon ska ta en bild på mig från sidan… Då blir man påmind om min stelhet ganska fort. Men vad är väl det när jag stel i nacken mår 100 gånger bättre än när jag var rörlig i nacken. Då är det liksom inget snack om att jag faktiskt rockar min stela nacke 🙂

Utvärdering- 200 dagar efter operationen

Nu har det gått ett bra tag sedan sist jag skrev ett sådant här inlägg. Nästan hela tre månader och under den tiden har det ju självklart hänt en hel del.

IMG_0485

Humör: Nu har jag varit på strålande humör i mer eller mindre en månad, vilket nog aldrig tidigare har inträffat. Inte på ett sådant här äkta sätt i alla fall. Har jag varit på bra humör tidigare har det oftast aldrig hållit i sig mer än någon dag eller timma eftersom att det praktiskt taget är helt omöjligt att vara annat än trött och grinig när man har ont. Men nu är det istället som så att jag till skillnad från tidigare då jag alltid var i ett dåligt mode med några få bra stunder så är jag nu i ett bra mode med några få dåliga stunder. Och det är ju en uppenbar skillnad faktiskt. Det allra härligaste måste dessutom vara att jag börjar få min energi och rastlöshet tillbaka. Som om jag knappt får utlopp för min energi vissa dagar, och det känns ju självklart helt underbart.

Smärta: Jag är fortfarande helt beroende av min nackkrage vilket ju känns lite sisådär, jag hade ju gärna varit fri den vid det här laget. Men jag måste ju lyssna på nacken och säger den att den vill ha nackkragen så är det ju bara att hänga på. Jag utmanar ibland men jag skulle ju aldrig gå hemifrån utan att ha den med mig. Jag har ju skrivit om varför förut och kortfattat beror hela den grejenb.la på att nacken spänner, smärtar och blir obekväm utan det stödet. Annars mår Trapezius och mina muskler bra mycket bättre nu för tiden. Om jag har gjort något för länge eller om jag har för tunga kläder så får jag ont på en gång då det liksom börjar krampa. Men det är absolut inte lika känsligt som tidigare men inte heller borta för gott ännu. Idag är det förresten faktiskt en hel månad sedan jag senast knaprade något smärtstillande, vilket ju är ett helt fantastiskt rekord att få slå. Och känslan av att jag inte ens behöver det för nacken är ju helt oslagbar och världens bästa framsteg.

Förbättring: Förutom allt ovan så börjar jag verkligen att komma in i mitt nya rörelsemönster nu och människor runt omkring mig påpekar nya saker som jag gör varje dag. Bara en sådan grej som att kolla under matbordet, böja mig ner om jag tappat något på golvet eller vända mig om bak i bilen. Sådana här vanliga vardagsgrejer som bara ska funka har jag ju behövt lära mig att göra annorlunda och nu när jag inte längre är lika rädd om nacken så blir det mer och mer naturligt.

Statusuppdatering

Här följer en lång uppdatering om hur min rehab och återhämtning ser ut just nu:

IMG_0272IMG_0281Först och främst så försöker jag varje dag att komma ut på en promenad på minst 30 minuter. Men det är inte alla dagar jag orkar det så ibland får jag nöja mig med att det tanken som räknas också. En rolig förbättring jag la märke till här om dagen var i alla fall att jag nu för tiden promenerar i mina tunga Sorelkängor utan några som helst problem. Så var det inte förra året nämligen eftersom att jag fick alldeles för ont i nacken av dem då. För i övrigt så har jag alltid nackkrage på mig nu när jag promenerar, annars kommer jag knappt utanför dörren.

IMG_6499IMG_6485Jag har träffat en sjukgymnast vid två tillfällen. Så nu har jag i alla fall två cirkulationsövningar för Trapeziusmuskulaturen som ni ser på bilderna här ovan. På papperet ska jag göra de ett par gånger om dagen men jag måste nog erkänna att det tyvärr inte är fallet… Måste faktiskt skärpa till mig på den här fronten.

IMG_6347Jag tycker att övningarna ger resultat för det har ju blivit mycket bättre och jag har ju inte alls lika ont i musklerna längre. Bara om jag suttit eller promenerat för länge. Däremot ser jag fortfarande ganska ojämn och sned ut vid axlarna, vänster är mycket högre upp än höger. Men jag funderade på att det kanske inte bara har att göra med spända muskler utan kanske också med att det på höger sida fattas två revben? Att det liksom sjunker ihop där? Vad tror ni, låter det logiskt?

IMG_0291Jag älskar verkligen Dr.Gilete med hela mitt hjärta. Två timmar efter att jag hade mailat honom förra veckan så ringde han upp mig och vi pratade i nästan 30 minuter. Han vill att jag ska bli bättre på värme (bastu, riskudde etc) för att vi ska kunna utesluta om det är musklerna och kylan som gjort att jag har så himla ont nu för tiden… Har ju förresten världens bästa bastukompis haha…

IMG_6513 2Jag har ju glömt att berätta att såret på huvudet har läkt nu. Eller ja, det är väl lite av en definitionsfråga men det är liksom inget öppet sår nu längre men däremot är ju huden superduper tunn ännu så det dröjer nog innan det är helt borta. Dock är det så himla skönt att jag nu slipper plåster och såromläggning hit och dit. Nu får det bara vara och så får tiden visa sitt.

IMG_6511 2IMG_6514 2Mitt ärr är ju för i övrigt riktigt fult alltså, nästan 2 cm brett när det i själva verket ska va typ 2 mm. Inte för att jag bryr mig om hur det ser ut men däremot bryr jag mig om varför det blivit så. Dr.Gilete tjatar på mig att jag ska göra en EDS utredning men jag känner mig inte 100% manad ännu. Vet inte riktigt om jag vill ha svaret på den frågan. Ärret på revbenen har även det börjat bredda till sig nu på slutet, även fast det i mina ögon faktiskt ser ganska fint ut.

IMG_6441Jag har börjat rodda i det här med bilkörning. Jag har pratat med Permobil bilanpassning om vad som kan tänkas göra och egentligen har jag inget annat val än att beställa en helt ny bil eftersom att det i efterhand inte går att göra så mycket med den befintliga. Man kan pga funktionsnedsättning få bilstöd från Försäkringskassan så det är första steget och jag har fått ett läkarutlåtande nu som jag ska skicka in. Men det som är tråkigt är att ett sådant här ärende brukar ta över ett halvår att handlägga tydligen. Jag vill ju bara köra nununu. För i övrigt har jag fortfarande inte hört något från FK angående det jag skickade in (ersättning för planerad vård utomlands) för några månader sedan…

IMG_6447Jag tänker att jag ska avsluta med att tipsa er andra med nackont om att köpa en sådan här kudde. Mamma köpte den åt mig på en hälsokostbutik. Den är på riktigt typ det bästa som hänt mig, jag har med mig den överallt- i bilen, sängen, soffan, fåtöljen osv. Den formar sig och avlastar nacken på ett alldeles fenomenalt sätt.