Utvärdering- 10 veckor efter operationen

Utvärdering, 22-29/10-2017

IMG_2222

Känslor/Tankar: Nu förtiden slåss jag en del med lite destruktiva tankar. Så som- kommer jag att bli helt frisk? I så fall när? Tänk om inte? Vad gör jag då? Kommer jag alltid att ha lite ont? För jag vet ju faktiskt inte svaren på dessa frågor ännu. Jag lever i en slags ovisshet, men där jag ändå vet och skräms av tanken om att, om jag inte blir helt frisk nu så finns det ingenting annat jag kan göra. Och då kommer jag aldrig att få ett normalt, aktivt liv. Visserligen har de allra flesta symtomen försvunnit och jag har ju inte ont i nacken på samma sätt längre, men fortfarande, jag är ju långt ifrån helt frisk ännu. Det är ju ingenting definitivt som tyder på att jag inte skulle bli frisk nog, men det är ändå helt omöjligt att inte bli rädd av alla dessa tankar.

IMG_2228

Humör: Jag har det faktiskt, emellanåt, ganska jobbigt nu. Eller det är lite bättre den här veckan och jag gör verkligen mitt allra yttersta för att försöka hålla humöret uppe så gott det går men det är ändå skört alltså. Jag är inte riktigt på topp nu om man säger så. Smärtan tar bort all lust och glädje, man blir alldeles nedbruten. Jag hoppas bara att jag får bukt med allt detta så snart som möjligt.

IMG_2240

Smärta: Jag upplever nästan att muskelspänningarna, muskelinflammationen och allt vad det nu är blir sämre och sämre för varje dag. Tänk er att gå runt med en ständig hemsk tandvärk, det går liksom inte att tänka på någonting annat- ungefär så känns smärtan i min vänstra Trapezius just nu. I annat fall så börjar faktiskt nervsmärtorna i bakhuvudet bli allt bättre och bättre. Det skär till då och då, men inte alls i samma utsträckning. Även fast att jag aldrig kommer att få tillbaka all känsel så kanske det börjar hända lite nu åtminstone.

IMG_2238

Förbättring: Det tar emot att skriva det men jag tror faktiskt inte att det skett någon särskild förbättring den senaste veckan. Eller ja, kanske att jag kan promenera lite längre nu. Och det är ju toppen och absolut ett stort framsteg.

Utvärdering- 9 veckor efter operationen

Utvärdering, 15-22/10-2017

IMG_9578

Känslor/Tankar: Det börjar nästan kännas lite överflödigt och svårt att skriva en utvärdering varje vecka, mina känslor och tankar hinner liksom inte ändra sig så mycket. Jag ska försöka fortsätta en gång i veckan ett tag till men i framtiden kommer det nog att kännas mer relevant med en gång i månaden. Hur som helst, det mest centrala den här veckan är att det stör mig otroligt mycket att jag den de senaste dagarna har haft så mycket ondare…

IMG_9596

Humör: Jag tycker mig redan känna mig påverkad av medicinen. Lite låg, trött och dåsig. Så kanske inte riktigt mig själv emellanåt, läskigt vad det gör med en. Men frånsett det så är jag ju i grund och botten väldigt glad. Jag har mina stunder då jag faktiskt kan känna mig ganska sprudlande och på topp, nästan helt utan hämningar av smärta eller liknande. Men ibland har jag ju också mina urusla stunder och nu har det varit lite väl många sådana eftersom att jag har så mycket ondare den här veckan. Men vid det här laget har ni väl förstått den ständiga berg-och dalbanan och att inget sinnesstämning varar allt för länge helt utan avbrott.

IMG_9587

Smärta: Muskelsmärtan har ökat drastiskt den senaste veckan. Jag fattar inte alls vart det kommer ifrån, tidigare har det varit under kontroll men nu krampar det och spänner något otroligt. Det gör faktiskt skitont rättare sagt och det är en sån där muskelssmärta-och spänning som sprider sig vidare i alla muskler. Det påverkar mig väldigt mycket och än så länge har inte muskelavslappnande haft någon effekt, men kanske med tiden.

IMG_9594

Förbättring: Jag skulle faktiskt inte anse mig vara så jättemycket sängliggandes längre. Jag har en relativt aktiv vardag där jag är uppe på benen i princip hela dagarna. Jag kräver inte lika mycket vila i sängen längre vilket är helt otroligt. Just den här veckan har jag ju vilat lite mer på grund av den stegrande muskelsmärtan men om vi bortser från det så är jag uppe många av dygnens timmar. Jag skulle faktiskt vilja påstå mig ha en, trots omständigheterna, ganska verksam och livlig vardag nu för tiden. Och det är ju helt underbart och också jäkligt kul!

Utvärdering- 8 veckor efter operationen

Utvärderingen gäller för datumen 8-15/10-2017

IMG_0803

Känslor/Tankar: Senaste dagarna har varit ganska kämpiga då jag har haft lite ångestkänslor och varit lite orolig. Jag vet inte riktigt vad det beror på, kanske är det för att jag i grund och botten vill göra så mycket och blir så besviken när det inte går som jag vill. Kanske grundar det sig i att jag inte är tillräckligt återhållsam. Det är en av de svåraste uppgifterna jag har nu, att hitta en balans i allt jag gör. Jag är väldigt allt eller inget som person och det gör dessa situationer väldigt komplicerade och även lite besvärliga. Och jag har svårt att acceptera det faktum att jag inte kan må lika bra som jag vill göra varje dag. För varje sekund som jag inte är 100 % positiv och glad så börjar tankar som att ”tänk om jag inte blir frisk nu ändå, tänk om jag börjar bli lika dålig som förut igen” osv snurra i mitt huvud. Jag måsta lära mig att inte dra för stora växlar av sådant och inse att det fortfarande är okej att känna inte bara bra känslor utan även de dåliga. Det är ju inte så att den här operationen på något vis skulle ha gjort mig odödlig i känslovärlden.

IMG_0781

Humör: Precis som ovan nämt så har jag varit väldigt trött och även ganska nedstämd och orkeslös i några dagar. Men det väl bara en naturlig sinnesstämning för mig nu. Jag har i stort sett varit sprudlande glad varenda dag i 5 veckor så det är väl inte så konstigt att även jag kan känna lite dysterhet och ångest. Men det gör verkligen dagarna mer tuffa att ta sig igenom.

IMG_0820

Smärta: Jag är uppe mer nu om dagarna, jag sitter upp i längre perioder och jag promenerar lite längre, raskare promenader vilket gör att smärtan i musklerna ökar lite mer. När musklerna blir så ansträngda så börjar jag provocera de genom att försöka manipulera, dra och rätta till de. Givetvis ger ju det motsatta konsekvenser och istället får jag ondare. Jag försätter mig liksom i ett ekorrhjul som gör muskelsmärtan en björntjänst. Jag hade hoppats på att kunna massera de vid det här laget, just för att hjälpa de lite på traven, men de är fortfarande alldeles för ömma för att kunna röra så vid.

IMG_0841 2

Förbättring: Den här veckan har jag väl egentligen inte känt någon påtaglig förbättring som jag reflekterat kring. Men samtidigt så är jag ändå mer och mer aktiv varje dag och det måste ju ändå betyda att jag faktiskt är i en varaktig förbättringsfas. Överhuvudtaget så blir det ju faktiskt så mycket bättre varje dag. Vardagsuppfattningen svänger bara lite upp och ned ibland.